Tekniken tog Uffe Radler till silver i veteran-VM

Av: Gunilla Schönning | Datum: 2017-05-14 | Visad 239 gånger

Trots målmedveten träning höll en förkylning på att sätta stopp för Uffe Radlers veteran-VM. Men teknik och noggrannhet räckte ändå till ett silver på långdistansen i klassen Herrar 65.

– Jag hade stor nytta av all kartritning genom åren, det var mest kurvbildsorientering på långdistansen, säger Uffe, som sprang de sex kilometrarna på 54:44 minuter.

Precis som Birgitta Billstam hade Uffe Radler tränat målmedvetet inför veteran-VM. Cykling, långsam löpning med ökande distanser och tempo. Dessutom daglig träning med eleverna i jobbet som gympalärare. I slutet av mars kände han sig vältränad, stark och trodde på en topp-tio-placering när arbetskompisarna frågade.

– Då blev jag förkyld! Jag var förkyld i fem veckor och när vi landade på Nya Zeeland hade jag inte sprungit på sex veckor, hostar Uffe, som blev förkyld igen på hemresan.

Nytta av kartritning

Ändå räckte det till silver i långdistansen, på en tekniskt svår bana med nästan bara höjdkurvor att gå på. I kvalloppen gjorde han en del tekniska missar, men tröstade sig med att det var svårt för alla andra också.

– Jag gnetade på, men förstod inte hur bra det gick förrän jag kommit i mål. Tekniken tog mig till silver! Det var en del svåra vägval men då stannade jag och läste in mig noga, sprang inte runt och letade. Givetvis hade jag stor nytta av all kartritning jag gjort genom åren.

Fattade direkt

Uffes idrottsliv började med fotboll och längdskidor. I kraftledninggatan genom Jakobsberg och Viksjö tränade han längdåkning och skidade en dag ikapp en kille som föreslog att han skulle testa orientering, något Uffe aldrig hade hört talas om då.

Det var 1962 och Karl-Axel Johansson, klubbens dåvarande ungdomsledare tog med Uffe och hans bror till Hellasgården för att prova. De hade, det som Järfälla saknade på den tiden: kartor i 25 000-skala.

– Jag fattade direkt och tyckte det var lätt. Ganska snabbt placerade jag mig bland de tre bästa i Stockholm, både som pojke och junior.

– Min största seger var när JOK vann tiomila 1972.

I början av 1980-talet försvann han helt från orienteringen under fem år. Skador, höftproblem och operationer höll på att stoppa orienteringskarriären helt. Enligt läkarna aldrig kunna springa igen.

– Men jag tog mig sakta tillbaka, lärde mig tejpa, tränade upp mig.

Hitta en sport med möjligheter

Nu är Uffe en av JOK:s veteraner och tycker det är väldigt kul med alla ungdomar som börjat orientera i klubben. Till dem har han samma råd som till sina elever i skolan:

– Träna allsidigt, hitta det som är kul och lär dig begripa när du ska låta bli träningen. Du ska avstå när du är sjuk eller skadad. Viktigt är också att hitta en sport du kan fortsätta med hela livet, en sport som inte tar slut när du fyller 35.

I World games med ungdomsidol

Du som är en ”sagan om ringen-fantast”, mötte du några hobbitar i skogen?

– Haha, Jag träffade faktiskt Gandalf, vi besökte givetvis Hobbiton och en del ställen där de spelat in filmerna. Jo, jag har förstås en och annan souvenir med i bagaget. Men orienteringen och Nya Zeeland, biologiskt, geologiskt och historiskt var lika spännande som hobbitarna.

Gandalf fick träffa ett av sina fans.

Veteran-VM kombinerades med World Masters Games och innehöll många tävlingsgrenar vid sidan av orienteringen. Både Uffe Radler och Birgitta Billstam fick därför med dubbla uppsättningar medaljer hem. Och för Uffe innebar World Games en extra bonus:

– Jag fick delta i samma tävling som min ungdomsidol, OS-löparen Peter Snell. Han sprang inte, men tävlade i bordtennis, mixed tillsammans med sin fru.

Foto: Lena Radler

 

 

 

 

 


Kommentarer

Logga in om du vill skriva en kommentar

Internt Inlägg. Du måste logga in för att se meddelandet.

Mats, 2017-05-14