Etapp 5 – sista dagen

Av: Leif M. | Datum: 2018-07-27 | Visad 176 gånger

JAKTSTART – Lek eller blodigt allvar?

Så kom då den något känslosamma sista etappen av årets O-ringen. Solen stekte återigen från en molnfri himmel och efter 20 minuters promenad från vår tillfälliga boning var vi framme på TC vid ”Skyttis”, sannolikt Örnsköldsviks vardagliga friidrottsarena.

Sista dagen är dessutom en dag då det inte är s k klubblottning utan här startar alla ”huller om buller” och för en gångs skull är alla klubbar på plats på TC samtidigt. Vad detta får till följd kan ni sannolikt gissa. Det blir t r å n g t, väldigt trångt och att tråckla sig fram till klubbflaggan som satt insprängd mellan Sundbybergs och Sundsvalls OK var en utmaning och att därefter försöka spränga ner tre campingstolar i gyttret var förknippat med något som kan liknas vid Arkimedes princip…

(https://sv.wikipedia.org/wiki/Arkimedes_princip)

 

            Trång om saligheten när Birgitta anländer till TC.

O-ringen avslutas som sig bör med disciplinen ”Jaktstart” vilket innebär att man startar i den ordning man ligger efter fyra etapper och med de tidsintervall som uppstått efter de fyra första dagarna. Är man mer än 90 minuter efter ledaren i sin klass (som exempelvis jag) startar man med femtonsekundersmellanrum i placeringsordning. Jag menar att jaktstart, åtminstone på mig, driver fram tävlingsinstinkten till sitt absoluta max, något jag har i ryggsäcken sedan många tidigare O-ringenavslutningar, så även idag! Plötsligt blir, det för de flesta av oss, mindre viktiga tävlingsmomentet viktigt och när jag redan efter ett hundratal meter efter start tvingas släppa förbi mig den femton sekunder senare startande mannen från OK Kil svider det i tävlingshjärtat, jag har ju som mål att vara bland de 100 första i min klass och jag låg ju 89:a innan start, nu får jag bara passeras av tio till (pust)……stresspåslaget kommer som ett brev på posten, men när jag några minuter senare lyckas hitta första kontrollen direkt lättar det och jag flyter vidare…. Glädjande nog går dagen nästan prickfritt, ett mindre bra vägval och dessutom en mindre stigfadäs på slutet gör att jag ändå känner mig tillfreds när jag närmare mig näst sista kontrollen. Där stämplar jag i stort sett samtidigt som två andra män i min ålder, ser inte nummerlapparna så bra, men känner att här kan det bli upploppsstrid…. Jag stämplar sist av oss tre vid sista, dock bara stegen efter, men den ena herren är alltför stark och jag har ingen chans att hänga på. Däremot den andre, en herre från orienteringsklubben i Vittjärv, han har mer mitt tempo, jag ligger i rygg en bit, men i sista svängen försöker jag öka steglängden och tar mig förbi, jag får två meter, kollar på skuggan till vänster och med tjugotalet meter kvar början den närma sig snabbt (snabbt i min värld). Han kommer upp jämsides och håller sitt vänsterspår när jag, i min högra stig försöker växla tempo igen. Vi är helt lika fem meter från mål då en yngre kvinna i mitt spår inte står emot vår anstormning och jag hoppar desperat över flaggmarkeringarna för fållan, så snabbt tillbaka igen, fram med pinnen i exakt samma stund som mannen från Vittjärv….bara en enhet!!! Han krånglar ner den först och sen kommer det; ”-Du fuskade ju!”. Jag blev helt paff, vad menade han….javisst ja, jag var ju utanför ”banmarkeringen” och hade jag varit skidåkare i ett världscupslopp hade jag varit diskvalificerad...., men nu? I O-ringens H-55 Kort klass? Några sekunder malde tanken i huvudet, vad ska jag svara? Menade han allvar (det såg ut så)? Jag var för trött för att bestämma mig så jag lätt saken rinna ut i sanden, låtsade som jag inget hört och gled iväg till vätsketältet. Senare såg jag att 100-platsen inte var hotad och jag fick totaltplacering 86, lång över förväntan för denna vecka, men att hornen växer vid jaktstarter, det är jag inte ensam om! J

Nu är veckan över och det är till att slicka såren. Hur ser man ut efter fem dagars tufft och varmt tävlande? För min del ser det ut så här:

  • Skrapsår (5-10st)
  • Sticksår (från buskar)
  • Ett djupare sår (från en vass sten)
  • Tre större blåmärken
  • Två blåsor på fötterna
  • Några skavsår
  • Trasig högersko!
  • Sönderrivna orienteringsbrallor 

Allt som allt en ganska normal O-ringenvecka! Tack alla JOK-are på plats för i år, nu laddar vi för O-ringen 2019 i Kolmården!


Kommentarer

Logga in om du vill skriva en kommentar