Till seger hos Järfälla OK när hockeyspelarna körde ut oss

Av: Kurt L. | Datum: 2018-09-02 | Visad 332 gånger

När hockeyspelarna i Spånga IS 1964 slängde ut orienterarna ur omklädningsrummet beslöt de sig för att gå över till ”arvfienden” Järfälla. Kurt Lindblom berättar här hur det gick till när Björn Sprängare, Calle Johansson, Eje Molin och han själv började springa för Järfälla.

Min orienteringskarriär (om man kan kalla den så) började i Spånga IS, som hade en orienteringssektion. Det var 1960. Vi var 15 - 20 man som sysslade med orientering. Alla fick ställa upp på 10-mila för att vi skulle få ihop ett lag. Vårt mål var inte att vinna, utan att fullfölja alla tio sträckorna.


Kurt Lindblom har varit medlem i Järfälla OK i 50 år och orienterar fortfarande.

Fotogenlyktor och bemannade kontroller

På 10-mila vid Dunker i Sörmland sprang jag fjärdesträckan, en nattsträcka. Vi låg långt efter täten och jag fick gå ut när det var ett par minuter kvar innan växeln stängde.

På den tiden var alla kontrollerna bemannade och man fick en färgstämpel på startkortet av kontrollanten På natten hängde en röd fotogenlykta vid kontrollen och om man kom från rätt håll kunde man känna fotogenlukten och lukta sig fram till kontrollen.

Kartan var 50 000 dels-skala, så på natten var det inte lätt att läsa sig fram till lyktan, ofta blev det att gå kompass och stega.

Till andra kontrollen hade jag en långsträcka. När kontrollen kom inom synhåll såg jag att kontrollanten redan släckt lampan, satt sig i bilen och åkt iväg. så jag fick ta mig snabbaste vägen till växeln, där Bosse Björkman väntade, och var glad att han inte behövde ge sig ut i mörkret, långt efter alla andra.

Spånga protesterade - Järfälla välkomnade

Vår arvfiende var Järfälla OK som vi hade klubbmatch mot varje år. Så kom året 1964 då förslaget kom att vi skulle slå ihop oss med Järfälla OK. Från början var det högljudda protester. Dom är ju vår fiende, sa någon.

Det som fick bägaren att rinna över var när vi skulle byta om på Gläntans idrottsplats och blev utkörda ur omklädningsrummet av ishockeyspelarna.

Hasse Nordström som var ordförande i JOK, sa att vi var välkomna att gå med i klubben. Högljudda protester blev det från Spånga IS huvudstyrelse, de skulle minsann skaffa nya orienterare. Något som aldrig blev av. De sa också att ni tror väl inte att ni blir bättre orienterare för att ni byter klubb. Vilket vi blev, i alla fall några av oss.

Storhetstid och 10-milaseger

Nu började en storhetstid för Järfälla OK med stora framgångar i 10-mila. Tvåa 1967 och seger 1968, även framgångar i budkavlar och individuellt.

Jag glömmer aldrig JOK:s seger i 10-mila. Målet var vid Rikstens gård Tullinge.

Sören Runesson som sprang tionde sträckan, gick ut som 4:a. När han kom till Plex radiokontroll (Sven Plex Pettersson var en välkänd sportkommentator), inte långt från mål, var han i ledningen.

Vilken känsla det var när JOK-skjortan dök upp i skogsbrynet och Sören kunde defilera i mål som segrare!

Det här var Järfällas vinnande lag i 10-mila 1968.

Kartdefinitionerna till sträcka tio.

Jokaren gav resultaten

Klubbtidningen Jokaren skrevs av Hasse Nordström. Men när vi spångaiter kom med i klubben tyckte Hasse att vi som tidigare skrev Lövet (spångaorienterarnas klubbtidning) kunde fortsätta med Jokaren.

Så det blev Björn Sprängare, Calle Johansson, Bosse Björkman, Uffe Bjälkefors och jag som träffades hemma hos varandra och skrev tidningen. Mycket roligt hade vi, men också jobbigt då vi fick skriva på stenciler Och sedan kopiera tidningen på en stencileringsapparat och häfta ihop innan vi skickade ut den till medlemmarna.

Jokaren var efterlängtad för där stod alla resultaten, något internet fanns ju inte.

Resultatlistan skickades ut i ett exemplar till varje klubb. Om man inte stannade kvar på tävlingen tills alla resultaten var uppsatta på resultattavlan så var Jokaren ett sätt att få reda på vilken placering man fick, eller så fick man jaga rätt på klubbens resultatpärm.

År 1966 kunde vi även ha bilder med i Jokaren, men ack så dålig kvalitet! Vi fick skriva under bilderna var de föreställde.

Stämpelkontroll för hand

Mycket jobb var det i sekretariatet då alla stämpelkort skulle sorteras och alla stämplar skulle kollas att alla hade varit vid rätt kontroll. Därför tog det ofta lång tid innan alla resultat var uträknade. Allt gjordes för hand, sköttes ofta av de som var duktiga på huvudräkning.

Även anmälan gjordes i en pärm som var med på tävlingarna eller låg i klubbstugan.

Stiftklämmor bättre vid regn

På tävlingarna hade man nu övergivit färgstämplarna, och hade stiftklämmor istället, något som underlättade kontrollen, särskilt vid regnigt väder.

Mycket har hänt på den tekniska sidan av orienteringen inte minst med kartorna sedan jag gick med i Järfälla OK för över femtio år sedan.

Numera är det som Naturpasset som gäller, men jag kommer alltid att anse att orienteringen är den finaste sport som finns.

Kurt Lindblom

Tioårsjubileum och 10-milaseger.


Kommentarer

Logga in om du vill skriva en kommentar

Ok grabbar: vi behöver 25 man som ska klara av vinterns konditionsträningarna och testerna. Skriv in dig på anmälningssidan…

I lådan, 2018-09-03

Härliga historier!
När kommer nästa triumf i tiomila...?

Johan, 2018-09-02