Sankmarken som blev ett garage

Av: Gunilla S. | Datum: 2019-07-05 | Visad 362 gånger

Sankmarken vid kontroll fem hade förvandlats till en garagelänga, men vilken av dem?

När Lars Palmqvist bjöd på en annorlunda orientering sista helgen i juni, var det med en tydlig historisk touch. Kartan bedömdes vara från 1965, en och annan väg har dragits om och tillkommit, ett och annat hus stod i vägen.

– Använd kompass och stega, var rådet från Lars ”Palmis” Palmqvist inför den historiska orienteringen. Och tänk på att sankmarken vid kontroll fem är ett garage idag.

Kartstudie innan start.

Kartan, som sträckte sig från Görväln och över Högbyområdet i nordvästra Viksjö, tror Ulf Radler att han ritade 1965. Det var en så kallad blåstencilskarta, då på jungfruligt obebyggd mark. Nu var den kraftigt förstorad från 50 000-delsskala till en blåröd 10 000-delsskala. Röda höjdlinjer och blåstreckade öppna marker. Ulf minns hur varje kartfärg ritades för hand på olika ark och sedan vevades fram på en stencileringsapparat (googla om du inte vet vad det är).

– Var kan sänkan ha legat, under Lars Jonasson.

Herrar Hedin, Reignier och Sneitz på sankmarksjakt bland garagen.

Roller och Nettelbjer letar sankmark.

Sankmarken...

Ibland enklare med färre detaljer

Det krävdes en hel del tankemöda för det dryga 20-tal deltagare som skulle lokalisera sig på den kluriga kartan, inte bara beroende på kartans ålder utan också därför att en del vägar dragits om och andra tillkommit. Skogar har vuxit upp eller avverkats och hus- och garagelängor stod i vägen för löparna.

Höjder och öppna marker gav ett visst stöd, men stenen uppe på tippen låg absolut inte där den skulle. Genomgången innan start var viktig.

– Här finns ingen sten konstaterar Birgitta Billstam.

– Det var inte lika många detaljer på kartorna förr, men ibland kan det vara lättare att orientera efter kurvbildskartor, säger Lars som själv sprang på 20 000-delskartor när han började orientera. Först 1973 kom 15 000-delskartorna.

Han berättar att från början sprang orienterarna efter ”gröna kartbladet” i skala 1:50 000, sedan började JOK ta fram egna specialkartor i skala 1:25 000 och så småningom i 1:10 000. JOK ritade bland annat kartor över Hummelmora, Kallhäll (det så kallade frimärksbladet), Granskog och Ängsjö.

Där!

Kartgalen

Lars gillar kartor, använder orden ”lite kartgalen” om sig själv. Geografi och gamla och nya kartor lockar, moderna dataprogram underlättar och han har gjort många kluriga och udda banor där både det ena och det andra saknats ibland. Historiska kartor är alldeles särskilt intressant.

– Min pappa sparade alla sina kartor i kartpärmar och jag gjorde likadant när jag började orientera. Jag sprang min första tävling på Lovön 1971 och kom trea. Nu har jag scannat in ungefär 3 800 tävlings- och träningskartor och har ”några” fler om jag räknar in alla fysiska. http://www.domarstigen.se/doma/index.php

Hans historiska intresse och insatser för klubben uppmärksammades vid JOK:s 60-årsjubileum förra hösten när han tillsammans med Jonathan Alm utsågs till Järfälla OK:s viktiga kulturbärare.

Tjusningen med nattorientering

Det har blivit några historiska banor genom åren, bland annat vid ett jubileum i Granskog för ungefär tio år sedan. Banan började då på en karta från 1972, fortsatte på 1978 och 1984 års kartor och den sista kontrollen låg på den då senaste moderna kartan.

Det kan nog bli banor på fler historiska kartor framöver om Lars får bestämma.

– Det är kul med gamla kartor och banor att jag testar gärna hur de banorna går att springa på idag. 1928 gick den allra första nattorienteringen i Sverige mellan de gamla torp som då fanns mellan Görväln och söderut mot Kyrkhamn. Det var den andra nattorienteringen i världen. Vi har sprungit den en gång tidigare och det kanske kan vara dags att göra om det till hösten.

Sedan citerar han vad den gamle sportjournalisten Torsten Tegnér skrev om nattorientering för TT:

”Att harva på en leråker, ideligen stupa på stubbar och i gropar, få benen sargade av isstycken i träsk och i bästa fall skumpa i vatten och modd till fotknölarna på skogsvägar, det är strapatser, sund och nyttig strapats, men föga sport. På natten är man för mycket i ”makternas” våld.

Nyttigt egentligen bara för skogsfolk, skidfolk, ungdomsfolk. Inte för 40-åriga kontorister.

Min nästa nattorientering blir jag med på endast om det blir månsken och frosttorrt…”


Kommentarer

Logga in om du vill skriva en kommentar

Tack för informationen Tina. Då kan man alltså inte skylla på missvisning när man drar snett med kompassen.

Sven-Inge, 2019-07-16

På moderna orienteringskartor är meridianerna "sneda" dvs riktade mot den magnetiska nordpolen. På friluftskartor (typ fjällkartor) är det ofta både rutnät och "kompassmeridianer".

Tina, 2019-07-10

Tittade i första kartpärmen. Min sista tävling på 100 000-delen var 1962, i Småland. Grönsaksbladen med 50 000-del kom nog olika år till olika delar av landet.
Men kan du svara på en annan sak: Varför talar vi aldrig om missvisning nuförtiden? Det var ju en stor sak förr, som man skulle korrigera för varje gång man tog ut kompassriktning. Är magnetiska nordpolen numera i meridianens riktning? För att den har flyttat sig dit, eller för att kartorna riktas mot den magnetiska och inte den geografiska nordpolen?

Sven-Inge, 2019-07-07

Helt rätt av S-I. Det var nog bara en misstolkning från Gunillas sida. Men när JOK bildades lär man helt gått bort från backstreckskartor?

Lars, 2019-07-06

Palmis säger att från början sprang man på gröna 50000-delskartor.
Nej, när jag började tävla var det gråa backstreckskartor 100 000-del som gällde. Det var kompass, stegning och vägval. Och kartfodral, och en kontrollant vid varje kontroll som satte en stämpel i startkortet. Och LÅNGA banor.
När min pappa började var det kompasser med ogenomskinliga kompasshus.
Det var bättre förr.

Sven-Inge, 2019-07-05