Bortfintad av Johan Sköld, banläggaren i Ågesta eller av min egen kompass?

Av: Leif M. | Datum: 2019-09-10 | Visad 300 gånger

Så var DM-helgerna överstökade för detta år med ett stundtals gott resultat för Järfälla OK som klubb. Nu ser vi fram mot ytterligare höjdpunkter i höst såsom Ungdomsseriefinalen, 25-manna, Dala-Dubbeln och Halikko!

DM är ju lite av en fest för de flesta av oss och så även för oss i den så kallade kön, vi som inte medaljaspirerar utan siktar på andra och egna mål inför start och under loppet. För mig handlar det om att missa så lite som möjligt, i min takt.

Under DM-stafetten i Ågesta fick jag äran att delta i samma lag som två snabblöpare i form av herrarna Åkesson Sr och Steiner. Andrasträckan var lagom kort och här skulle jag få sällskap av Johan Sköld som lite grann gjorde comeback efter skada. Jag fick därför uppdraget att ta emot kartorna från Mark Åkesson, ta mig till startpunkten där och lämna över den ena till Johan. Sagt och gjort och så iväg. Som alltid vid stafetter kände jag att min utgångshastighet blev för hög och kompassnålen snurrade och verkade ouppvärmd. Första höjden var brant i mina ögon och flämtandes nådde jag toppen, lite osäker över min kompassriktning. Med Johan strax bakom mig ser jag en kontroll vid en sten till vänster. Är det den stora stenen? Nej, då är jag alldeles för långt till höger, hmm, blir osäker. Johan ropar något om stenen och 118? Ja, säger jag, tror jag och så ser jag en sten till ca 70 meter från den först siktade och där hänger också en kontroll…va, var är den stenen??? Ser ingen passande sten på kartan och tänker att det ändå måste vara den punkthöjd jag ska ha även om det ser ut som en sten, ibland kan ju ”baksidan” av en sten se lite annorlunda ut och vara en punkthöjd….även om riktningen inte riktigt stämmer…. Kutar dit, fel kodsiffra och nu stämmer ingenting, ser ju elljusspåret där nere, var sjutton är jag, Johan sprintar förbi, letar han också?? Nej, han verkar ha stämplat, var? Och var är jag, klockan tickar, drar mig tillbaka upp mot den första stenen och möter plötsligt Andreas Grunder, som lätt kastar sig fram över ett klippblock för att stämpla och framför mina ögon sitter plötsligt min kontroll, punkthöjden, ca 5 meter från där jag passerat mot den andra mystiska stenen… Vad är det Nissar brukar säga? ”-Höj blicken!”

Resten av loppet gick bra och under kontroll, jag hann ifatt Johan vid trean och sedan hade vi väl i stort sett sällskap in i mål. Efter loppet gnagde dock tankarna kring stenfadäsen i början kvar, jag hade ingen GPS så jag kunde kolla där och kartan fick man senare på dagen så först på söndag kväll insåg jag var den mystiska, andra stenen egentligen var och varför jag helt tappade konceptet där uppe på den första höjdpassagen för dagen. Vad det berodde på? Kolla själv på bilden!

Visst borde jag förstått det ändå, men lite sur på banläggaren känner jag nog att jag är, hade han varit lite uppmärksam så hade vi kanske kommit 23:a istället?!

Vad säger våra rutinerade banläggare?


Kommentarer

Logga in om du vill skriva en kommentar