”Röda armén” bärgade segern!

Av: Leif M. | Datum: 2019-09-30 | Visad 212 gånger

Det finns flera ordspråk/talessätt som kan passa in på lördagens bedrift i Ungdomsseriefinalen på Vilundavallen i Upplands-Väsby. ”En gång är ingen gång…”, för att vi nu lyckades upprepa fjolårssegern genom att än en gång visa ”var skåpet ska stå”, och ”underbart är kort”, för att beskriva hur svårt det är att fullt ut hinna njuta och hur fort dagen går när man är där ute på finalen tillsammans med 900 barn, skugguppgifter, starttider att passa, tårtspadar, lätt regn, pinnbyten, kritor och överdragskläder.

För visst känns det som årets höjdare, som det som ger energi för stora delen av den kommande mörkare träningssäsongen och som ett slags kvitto på att vi har kul tillsammans när man har förmånen att få se glädjen hos alla JOK-barn som springer ”segerrushen” över upploppet, nu för andra året i följd.

Sitter och tittar på segerpokalen som ännu står hemma hos oss efter finalen. Det är ett vandringspris från 2001, så den har hela 18 år på nacken. Inget av barnen som var med och vann i lördags var ens påtänkta när den här pokalen började sin resa. På pokalen finns namnet på segrande klubb år efter år och läsningen kan kännas lite enformig…. Tullinge står som segrare 2001-2006, Ravinen 2007, sedan Tullinge igen två år innan Ravinen tar över 2010-2015 varpå Tullinge återkommer 2016. Alltså bara två klubbar som lyckats ta hem pokalen på sexton försök! Så 2017 lyckades Snättringe SK bryta muren och ta hem pokalen. Ingen norrklubb har därmed segrat i Ungdomsserien under det här århundradet, innan vi i Bagarmossen förra året sopade mattan med de andra, något vi återupprepade i år. Det är stort!

Nu förstår ju alla att det ligger ett jättejobb bakom att göra den här resan och det är så många som har aktivt deltagit i att göra det möjligt under en lång rad av år. Inte desto mindre menar jag bestämt att utan de barn- och ungdomsledare vi har i JOK idag skulle det här inte vara möjligt. Vi har Stockholms bästa ledargrupp och därmed Stockholms bästa barn- och ungdomsverksamhet. Det ska vi vara ödmjuka och stolta inför, vara varsamma med och vårda på alla sätt. En långsiktig ledarverksamhet är det absolut viktigaste man kan ha om vi vill bevara det vi har i dag.

Det är ett stort arbete inför varje deltävling som vi bestämmer oss att gå för och inte minst till en final där vi har chans till extra framgångar och där vi vill göra upplevelsen till ett livslångt minne för barnen. Till att börja med ska det läggas en sprintträning tisdagen innan så så många barn som möjligt känner sig vana vid just sprint. En del är nya barn som kanske inte ens sprungit på en sprintkarta innan. Vidare ska det uppmuntras till anmälan i veckobrev, i grupperna på träningarna, med mail och på Facebook. Många behöver hjälp med anmälan i Eventor, men också information och påminnelse om utflykten så att man känner sig mogen att vara med. Sedan ska det planeras inför firandet. Det ska beställas tårtor, fixas logistik kring detta med ex serveringsbord, termosar, tepåsar och dukar. Det ska slås upp tält ifall det blir regn o/e blåst. Alla pinnar ska kollas, många nummer ska justeras och kompletteras. När så startlistan kommer ska skuggpusslet läggas då det är extra komplext i finalerna då även U-klasserna har starttider att passa.

När barnen börjar anlända ska pinnar delas ut, starten bemannas med ledare för instruktion, skuggor ska sammanföras med adepter, oroliga föräldrar ska lugnas J, pinutdelare vid målgången ska tillsättas, serveringspersonal i tårttältet ska vara på plats osv.

Det här skulle inte heller fungera utan er föräldrar som inte har ett direkt ledaransvar i klubben och med en så stor verksamhet som vi har idag är bilden att vi sannolikt kommer att behöva mer föräldrahjälp framöver vid den här typen av evenemang, inte minst för att avlasta ledarna på plats eller inför. Vi återkommer om detta under 2020.

Att det är svårt att hinna känna efter under dagen blir tydligt när jag reflekterar över min egen dag: Upp i god tid för packning och förberedelse, hämta upp ”extrabarn” vid 9.30. Framme 9.50 vid arenan. Dela ut ansiktskritor och få igång D12-tjejerna med att våga fråga de andra barnen om målning, lämna ”tillbaka” pokalen och prata med Stof, hämta pinsen och lämna dem till ansvarig ledare, hjälpa våra nyaste 08-or, Evelina och Felicia, med föräldrar att hitta rätt och förstå hur en orienteringstävling funkar, hitta Melvin, hålla koll på klockan, sätta upp Järfälla-vimpeln vid läktaren, visa var startsnitseln hänger för sent ankommande barn, byta om till löpskor, springa U2 med Melvin, kolla ställningen i totalen, byta tröja (Melvin springer fort), hitta Walter, gå till start och springa U1 med Walter, gå och duscha, ta en bit tårta, äta…..nej, dags för prisutdelning och segerrusch, hjälpa till och samla JOK-barnen på innerplanen (de är ju då väl utspridda). Lyssna till speakern som utropar; ”Se, nu samlas Röda armén från Järfälla vid målet!” Dags att försöka arrangera en gruppbild, milt kaos råder, ordning! Bilder knäpps! Nej, där kommer Alva på upploppet för målgång! Hon måste ju vara med! Springer och möter upp henne, in i bild! Nya foton tas, mer kaos nu, jaja, det får duga....viktigast att alla känner sig delaktiga!

                                                  Ser ni läppavtrycket på denna segerkyssta pokal! Vems kan det vara?

När prisutdelning är över och de flesta ger sig iväg känner jag att det suger i magen, lite tårta har inte gjort någon direkt skillnad….. Är markan fortfarande öppen? Slinker in, bara arrangörer på plats. Finns det linssoppa kvar? (Hade suktat efter den länge då jag sett att det fanns enligt PM). Nej, den är slut! Men vi har bananer! Ridå!

Bara att packa ihop flaggan, fylla bilen med barn, pokal och ryggsäckar och åka hem, nöjd, intrycksfylld och glad med dagen då vi tillsammans fixade ännu en plakett med klubbens namn på pokalen!

Nu går säsongen mot sitt slut. Vi har såklart Nordcupen kvar där vi har en annan seger att försvara. En spännande nyhet i Nordcupen i år är den så kallade Natt-Sprinten som vi själva arrangerar för våra barn och ungdomar på och i närheten av Kvarnkullen i Jakobsberg torsdagen den 14 november. Robert är mycket laddad för denna kväll och vi vet att även de minsta barnen gillar att springa med sina pannlampor. Nu får de chansen att tillsammans med förälder/ledare uppleva en rolig kväll med just detta! Så boka in datumet redan nu i kalendern.

Vår nästa utmaning som jag ser framför oss är att få ut fler barn på de ”vanliga” tävlingarna, de som går i stort sett varje helg under säsong. Bl a så finns det ett femtontal tävlingar med så kallad UP-status (UP=Ungdomspriser) som det vore kul att se fler JOK-barn med på. För att det ska bli verklighet behövs sannolikt ett bredare föräldraengagemang då vi på dessa inte har utpekade ledare på plats, utan mer ledare i form av ”privatpersoner” som själva deltar i sin egen tävlingsklass. Vi har ca 150 barn som är aktiva på våra klubbträningar just nu och då torde det vara möjligt med åtminstone 20-30 som dyker upp på helgtävlingarna. Tänkte extra på det igår när jag och barnen var till Arosträffen i Västerås och sprang. Det var min barn Anton och Amanda + Julia, Ida och Erik (alltså bara 5 barn) + 25 klubbveteraner som letade sig ut till detta trevliga arrangemang, det var långt ifrån stimmet, bruset, glädjen och euforin på lördagen, men en underbar söndag i frisk luft och härlig natur, något som jag önskar fler skulle få upp ögonen för!

                                                       Inte så barntätt vid JOK-flaggan på Arosträffen i söndags - men vi hade det kul ändå!

Tack för en oförglömlig lördag i Väsby!


Kommentarer

Logga in om du vill skriva en kommentar

Grattis till alla barn och ledare och föräldrar som gjorde det möjligt.
Tack för en fin rapport, man var nästan med.

Andrea, 2019-10-08