En utsättares vedermödor…. Av Per Lennart Karlsson

Av: Leif M. | Datum: 2019-10-17 | Visad 336 gånger

Jag var osedvanligt väl förberedd; Birgitta hade i förväg låtit mig få se de kontroller jag förväntades sätta ut och jag hade gjort en detaljerad plan. Nu skulle det f-n i mig inte bli något hattande – Luffarligan är inte att leka med!

Men haver man sett. Herr Banläggaren hade tvingats till läkeriet och jag fick hastigt, men mindre lustigt, ta över dennes kontroller. ”Banan” mäter 3,3 km och jag inser att jag kommer att behöva varje minut som finns tillgänglig.

Iväg på cykel till startpunkten. Jag funderar från början på att bryta mot Birgittas instruktioner och först ta kontrollerna 7, 6 och 5, sedan cykel till Nysved. Men mitt bättre jag tar överhanden. Jag parkerar cykeln och springer/joggar mot Nysved. Får via telefon besked om att ett spjut för kontroll 7 kommer att stå vid min cykel. Jaha, där kommer det att gå ytterligare några minuter. Konstaterar att jag har alldeles för mycket kläder på mig och är genomsvett redan då jag kommer till Nysved.

Jag följer stigen mot Bögs Gård, tar höger upp mot nästa stig och har inga svårigheter att hitta Banläggarens vita snitsel vid kontroll 1. Nåja, noterar att snitseln dock knappast är vit utan snarare sk-tgrå. Kontrasten mot omgivande höstfärger är minimal.

Kontroll 2 går geschwint. Här har Banläggaren uppenbarligen varit på skämthumör och gjort en liten söt rosett, ca 10 cm. Tittar på klockan. Börja känna lite stress – här kommer inte att finnas plats för några orienteringsmässiga piruetter!  Jag måste ju för höge farao vara klar före 10.00 annars blir det skämskudde. Att jag dabbar mig är en sak; värre är att klubben i så fall riskerar vanrykte.

Till kontroll 3 följer jag stig mot körvägen och tar ut noggrann kompassriktning. Korsar stigen och skall då bara ha 30-40 m kvar. Ser en sten – men med en röd snitsel. Behagar herr Banläggaren månne att skämta? Blir förvirrad men kollar kartan och ser att det faktiskt finns en sten precis i den röda kontrollringen. Jaha, om detta då är fel sten skall alltså den rätta stenen vara ca 50 m NNV. Och, ser man på, här sitter en riktigt lång vitgrå snitsel!

Kompasskurs ca 150 m till kontroll 4. Följer höjdkurvan. Kommer fram till ”näsan” och då skall sänkan vara omedelbart till vänster. Menvafaennudå? Ingen snitsel – men det måste ju vara här. Börjar fundera på att gå V ut till stigen och ta ny kompasskurs. Då ser jag snitseln – ca 5 m längre ner i sänkan. Det var nära att jag började tänka elaka tankar om en av landets mest ryktbara banläggare.

Långsträcka mot Brända Berget. Jag tar ut grovriktning och saxar mig fram på olika stigar. Tittar på klockan igen och känner hur stresspåslaget ökar. Här har jag varit många gånger, kommer upp på norra delen av berget och korsar Ivars gulgröna skidspår. Går ner till höger om en brant. Jaha, nu skall det bara vara ca 150 m till stenen, lätt som en plätt. Trodde jag. Jag erinrar mig plötsligt att det var just här som jag för många år sedan lade närmare 20 min för att hitta ett litet gult område i en bana som Birgitta lagt. Jag spanar åt alla håll men ser ingen sten och försöker läsa in mig. Får det inte att stämma. Men herregud, detta börjar bli riktigt pinsamt! Drar mig norrut, oklart varför. Yes, där är en sten – men ingen snitsel, inte ens en liten rosett. Inser efter ett tag att jag rimligen är vid fel sten, ca 130 m för långt åt NV. Men nu då, nu skall väl t o m jag kunna hitta rätt? Men icke det. Hamnar på ett gult område. Men vilket? Börjar undra vad jag håller på med. Går tillbaka till NV stenen igen och den här gången kommer jag rätt. Om man kommer norrifrån, som jag, är stenen täckt med tjock mossa och faktiskt inte helt lätt att upptäcka (försvarar jag mig med). Man måste komma närmast prick för att se att det är en sten. (Gläder mig efteråt åt att det fanns dom på Livelox som också hade problem här!)

På väg till kontroll 6 ser jag värnet (tror jag det heter) och skall då ha ca 100 m V till kontrollen. Bökigt och stökigt. Stenar, stenar överallt men ingen med åtföljande snitsel. Hittar till slut vad jag tror är rätt sten (dock utan snitsel), tittar på klockan och inser att jag måste krypa till korset och ringa om hjälp. Det är ju Luffarligan; det får bara inte bli fel! Efter samtalet dör telefonen. Bingo!

Går ut till cykeln, hämtar spjutet och tar ut riktning mot kontroll 7. Passerar flera mindre stenar och kommer fram till en stor sten – enligt beskrivningen skall den vara ca 2 m. Det måste ju vara rätt – men här finns ju banne mig ingen snitsel! Tar som en säkerhetsåtgärd ut riktningen och går mot föregående kontroll, 6:an, och ser då snitseln! Hur kunde jag missat den? Jag var alltså vid rätt sten!

Tillbaks mot 7:an och inser att den stora stenen naturligtvis är den rätta – med eller utan snitsel. Möter kamrat Mörkfors, som utkommenderats som hjälp och som har en fungerande telefon. Kl. 09.52 kunde vi rapporterta att nu är allt på plats. Och dessutom på rätt ställen.

Sätter mig på cykeln, totalt genomblöt ini- och utifrån. Det var nära – men det gick!!

Per Lennart Karlsson

PS

Hr Banläggaren låter meddela att snitsel för kontroll 7 vid insamling av kontroller upphittades ca 15 från stenen, sannolikt ditflyttad av något djur.

DS


Kommentarer

Logga in om du vill skriva en kommentar

Underbart och säkert hög igenkänningsfaktor för många i klubben!

Gunilla, 2019-10-22

Det kan inte beskrivas bättre. Stressen fångar en och man slutar tänka klart. Igenkänningsfaktorn är stor. Hoppas att du, trots vedermödorna, kan hjälpa till på nya utsättningar!

Birgitta, 2019-10-19