Inspirerad, imponerad och genomblöt

Av: Leif M. | Datum: 2021-07-10 | Visad 263 gånger

Efter att ha avnjutit sändningarna från årets orienterings-VM var det med extra energi i bagaget som Fäbodloppet i Borlänge stod på programmet för dagen. Knappa 800 anmälda från hela landet fanns i startlistan, en del med husbilar som de tar sig genom Sverige med, i sin jakt på orienteringstävlingar. Man kan lätt säga att suget efter tävlandet är stort…

Ett skyfall timmarna före start gjorde att det kändes bra att regnet lättade när jag anlände till Bergebo och väl på plats var ytorna runt TC stora, nyklippta och tilltalande. Så plötsligt var det dags att gå till start och visst hade jag mina föraningar om att det kunde bli tufft, men kanske inte så tufft….

Kennet Pettersson nyttjade också anmälningsavgiften på bästa sätt under Fäbodloppets långdistans.

Att se VM-banorna från Tjeckien har varit något av en skräckblandad förtjusning, vilken terräng! Hur klarar man av sådana banor? Våra allra bästa orienterare måste verkligen vara något av idrottsvärldens mest vältränade och orädda individer. Att se farten med vilken de tar sig fram i den oländiga terrängen, hur de kastar sig utför stup, forcerar rishögar och rotvältor, ramlar, rispas och blöder…. Det känns både aktuellt och intressant att jämföra med fotbolls-EM och alla långliggande spelare. Och dessutom, att i samma tempo kunna läsa kartan och hålla riktningen är verkligen ett av världens sju underverk, det känns omänskligt svårt.

Inte desto mindre har TV-sändningarna givit inspiration och jag kände mig extra laddad och något nervös inför dagens l å n g d i s t a n s. Gustav Bergmans öde swishade förbi i mitt inre när jag stod och väntade på min start. Långdistans är ingen lek, inte ens för en otränad H55:a så själva namnet långdistans gör att pulsklockan tickar upp mot 90, redan innan startklockan piper iväg mig…..

Redan sekunderna efter pipet är jag klart sist iväg och väl framme vid startpunkten har alla mina samstartande försvunnit ur blickfånget och sannolikt stämplat vid sin första kontroll. Jag lyckas nästan direkt snärja mig in i ett grönområde, tiden går…… Ändå känns mitt vägval mot första kontrollen bra och jag ser framför mig hur Tove tar kontrollerna, bara SMACK sådär…. Och verkligen, jag lyckas, första kontrollen sitter trots att den ser svår ut, SMACK….känner mig som Tove, kastar mig iväg mot tvåan, stark och oövervinnerlig……men det gick över snabbt.

Vid tvåan som kommer jag fram till en sten, precis som jag ska ha, men är det min kontroll? Nej det står nr 36 och jag ska ha 43. Hastar vidare, inga stenar….jo där, men vad sjutton, en kraftledning, den ska jag inte komma till, jag har sprungit för långt……lägger ”plankan”, följer nålen och kommer fram till en sten med en kontroll…..nummer 36 igen! Va? Kollar kontrolldefinitionerna, men attans, jag ska ju ha nr 36….43 var bara någon slags fantasi. Där gick 4 minuter direkt….

Tittar på kartan, kontroll tre sitter i ett mycket otillgängligt grönområde fullt med stenar, branter och klippblock. Det ser ut som i Tjeckien….inget normalt vägval, var ska jag ta vägen, det blir rätt på, in i djungeln….. När Bergman gick mot mål efter att ha brutit gjorde han det med 6 km/h, jag är nu nere på 2,5 km/h, grönskan är hög, kvistar i ansiktet, torra grenar rispar på benen, jag faller och slår i ett knä, det blöder på handen……tänker på vad bisittaren Mats Troeng sa under sändningen, ”en långdistans utan rispor är inte en långdistans”, känner mig stärkt och sliter på, men jag har för länge sedan tappat riktningen…….. Sträckan mellan kontrollerna 2 och 3 tar 19 minuter, kanske borde ta 10, snurrar i och omkring ”ringen” innan jag hittar den väl dolda stenen under breda granvingar, 38 minuter har redan gått…..jag är dränkt som en katt, det svider i ögonen av vattnet som forsar ner i ansiktet, knäet värker när jag plöstligt inser att nästa sträcka är…….långsträckan from hell…….rakt uppför berget, med en lockande vätskekontroll i början på den slitsamma vägen.

Det dröjer närmare 30 minuter ytterligare innan jag når kontroll nummer 4, jag har varit ute en timme och har sju kontroller kvar, men vid femman kommer jag ifatt en Ravinenlöpare som sprang förbi mig vid tvåan så då kommer Bergmansyndromet tillbaka och jag ser det som en ny morot. Ravinenmannen springer mycket fortare än jag, men jag ser att han går för långt vänster upp till 7:an och jag stämplar före honom, jag hinner plocka åttan före honom också, men sedan försvinner han mot öster där jag tänker hålla höjd. Inga missar, jag faller igen, det känns som jag lägger med tid på alla fyra än på två, det är uppför och nerför och så uppför igen, nian går bra, 10-an ligger där den ska och strax därpå nästan vacklar jag ut ur skogen och in på elljusspåret där målstämpeln hägrar. Jag vänder mig om och några sekunder senare kommer Ravinenmannen på upploppet, jag knyter näven under kartfodralet, en riktig Bergmanseger…..101 minuter efter start……

Kenneth Pettersson utnyttjade också han anmälningsavgiften väl i Borlänge. 

Prolog: Väl i mål blir det tydligt att dagen varit tung och svår för alla. Kilometertiderna är långa och dyblöta löpare kämpar en efter en mot mål. Det var en tuff utmaning idag, men imorgon, då ska det smackas, hela vägen runt!


Kommentarer

Logga in om du vill skriva en kommentar

Härligt skrivet, ska testa i höst !

Ulf, 2021-07-10